Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Synkvalitet och retinal avbildning


Forskargruppsledare: Zoran Popovic

Kvalitén på bilder av näthinnan begränsas av optiska avvikelser orsakade av fel i ögats optiska medier, s.k. abberrationer. Diffraktionsbegränsade näthinnebilder kan endast uppnås genom att kompensera för ögats abberrationer. Information om näthinnans patologi och struktur på cellulär nivå är alltså inte tillgänglig i klinisk miljö utan har endast kunnat inhämtas genom histologiska studier. Dylika studier kan inte utföras på levande vävnad vid t.ex. longitudinella studier av sjukdomsprogress och/eller resultat av medicinsk behandling. (klicka på bild för förstoring)

Adaptiv optik (AO) är en teknik som anvönds för att ta diffraktionsbegränsade bilder under omständigheter som normalt skulle leda til kraftigt försämrad bildkvalitet och sämre upplösning. I icke-militära tillämpningar användes den först föreslagen inom astronomi. AO-tekniken har sedan dess använts i många discipliner, inklusive synforskning, där strukturer på näthinnan ner till några få tusendels millimeter kan upplösas genom korrektion av ögats aberrationer.

Den allmänna principen för AO är att med en vågfrontssensor mäta de avvikelser som uppstår mellan ett objekt och kamerans bildplan och med en styrdator analysera mätningarna och beräkna en korrektion. Korrektionen överförs till t.ex. en deformerbar spegel, som är placerad mellan objektet och kamerans bildplan och möjliggör då högupplöst avbildning av objektet.

De allra flesta av dagens AO-system inom synforskning använder sig av en punktkälla på näthinnan som ett referensobjekt för att mäta ögats aberrationer. AO-korrektion uppnås med en deformerbar spegel. Ett AO-system med en punktkälla och en deformerbar spegel kallas för single-conjugate AO (SCAO) system. Aberrationer i ett sådant system mäts i en vinkel och korrektionen appliceras enhetligt över hela bildfältet. Eftersom ögats abberrationer är vinkelberoende resulterar detta i ett litet korrigerad bildfält på ca 2 grader.

En metod för att överbrygga denna begränsning hos SCAO kallas multi-conjugate AO (MCAO) och använder flera deformerbara speglar och flera punktkällor för att öka den korrigerade bildvinkeln och korrigera abberrationer över ett större bildfält än SCAO.

MCAO för astronomi har studerats i stor utsträckning. Tillämpning av MCAO inom ögonforskning är i sin linda, med endast ett fåtal publikationer. Vår grupp har publicerat de första experimentella studierna och praktiska tillämpningar av denna teknik i ögat med flera punktkällor och två deformerbara speglar, benämnt dual-conjugate adaptive optics (DCAO). Detta gör det möjligt att avbilda näthinnestrukturer ner till några få tusendels millimeter såsom synceller och näthinnans minsta blodkärl, kapillärer, över ett bildområde på ca 7x7 grader. Det är unikt i sitt slag och ger bilder över ett område som är upp till 50 gånger större än de flesta andra liknande AO-instrument, vilket på sikt öppnar upp möjligheter till klinisk användning.

En andra generationens prototyp baserad på vår DCAO-laboratoriedemonstrator utvärderas för närvarande.

Forskargruppsledare

Foto - Zoran Popovic

Zoran Popovic

1:e forskningsingenjör

E-post: zoran.popovic@gu.se
Mobil: 072-453 45 69

Sidansvarig: Katinka Almrén|Sidan uppdaterades: 2018-05-31
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?